På sjukhuset
Som alla som opererat bort prostatan hade jag nu en kateter i urinröret. Det är rör som leder urinen ned i en plastpåse. Att ha kateter är besvärande, jag som är mager behövde ha med mig en kudde att sitta på.
Jag hade otur, det blödde mellan urinblåsan och urinröret. Vid operationen tog man bort prostatan och den del av urinröret som den sitter runt, sedan syr man ihop resterna. Jag förlorade ca två liter blod och fick transfusion. Blodet hade runnit ut i buken och fyllde pungen! Jag hade en enorm pung!
Det läckte ut urin i blodet! Jag förväntade mig en andra operation men det räckte med lägga katetern i sträck i sex timmar.
Sedan fick jag feber, det visade sig att jag hade en ficka med blod som kroppen försöker ta kol på genom att höja tempen. Fickan lokaliserades med datortomografi. Det var en intressant upplevelse att ligga i en sådan.
Därefter skulle blodfickan tömmas genom att sätta in en nål. För att få nålen på rätt plats användes ultraljud. Jag fick lokalbedövning och sedan körde man in nålen. Allt gick bra tills man kom utanför det bedövade området, jag skrek som jag aldrig gjort och hoppade högt (liggandes). De lyckades få nålen på plats efter lite mer pyssel.
Två veckor låg jag och fick all upptänklig service, mat, tre CT undersökningar, ultraljud, kateterbyte och rengöring. Ett STORT TACK till er alla på urologen i Uppsala, ni gjorde ett bra jobb.
På samma rum låg andra som opererats för likande åkommor. Bl.a. en kille som hade ett PSA-värde på 1000!
En annan man var förvirrad och irrade runt och letade efter prylar, han anklagade mig för att ha tagit hans plånbok.
